Sidengömma på Söder
KA Almgrens Sidenväveri, Söder i Stockholm (http://www.kasiden.se)
Kan man tänka sig. Ett SIDENVÄVERI i Sverige, mitt i Stockholms populära stadsdel Söder. Ett jacquardsidenväveri närmare bestämt. Med anor.
Vi var där en ruggig novemberlördag för att gå på en öppen väverivisning. Dessa kan man gå på utan förbokning och de hålls måndag, onsdag och lördag klockan 13.00.
En kort promenad från Slussen T-banestation kunde man leta sig in till en innergård. Med hjälp av en liten skylt vid en dörr kunde man till sist hitta in till ett trapphus som tog en upp till den lilla museibutiken.
Sidenväveriet startades upp av KA Almgren på 1800-talet efter en spännande historia av att smuggla jacquarder från Frankrike, och firar i år 175 år som hovleverantör.
Innan jacquarden så var det idogt arbete att få fram intrikata mönster. Arbetare (oftast barn) fick sitta uppe i maskinen och lyfta trådarna för hand. Detta tog tid. Så när jacquarden kom ökade effektiviteten rejält.
I vävsalen står allt som det gjorde då, och väverskan väver fortsatt på samma jacqardstol som det vävdes på 1840. Väverskan är inne måndag till fredag, men just denna lördag var hon faktiskt inne för att hålla visningen. Så till vår stora glädje visade hon hur hon väver på jacquarden och kunde berätta om sitt arbete.
Almgrens Sidenväveri är det enda kvarvarande aktiva sidenväveriet i norra Europa. Och är endast ett av fyra kvarvarande sett till hela Europa. Italien, Frankrike och Grekland har fortfarande lite produktion. Men förr var det helt andra bullar. På Söder låg det förr ett 40-tal sidenväverier! Kan ni tänka er!
Väven tar otroligt mycket arbete för att få fram. Tusentals tunna små silkestrådar i varp och bredden är bara 60 cm. Det som stod i vävstol nu var det klassiska tre kronor-mönstret där mönsterrapporten var på 800 inslag. Man tänker kanske då att det måste vara ett enormt stort mönster, men dessa 800 inslag blev bara runt 1,5 dm såg det ut som.
Att väva jacqard med hålkort är ett ofattbart arbete. Det är så många moment och så många möjligheter där ett litet fel skulle kunna ställa till hela produktionen. Att förbereda och sätta upp varpen tar flera veckor.
I lokalerna finns utöver vävsal och varpsal, också garnlagret och beredningslokal.
När visningen av själva fabriken var över så fick vi gå en våning upp för att besöka själva museet. Här kunde man få följa silke från fjäril till kokong till färdigt tyg och även lära sig om silkets och väveriets historia.
Silkeskokonger
En kort film från 1940 visades där den gamle vävmästaren visade hur varpning går till.
Under en period av 1800-talet var väveriet den största kvinnoarbetsplatsen i Sverige.
Detta var ett oroligt lärorikt och underhållande besök. En timmes visning för 75 kronor och det var ju helt omöjligt att gå förbi den lilla museibutiken utan att köpa något.
En bit textilhistoria som gömmer sig i Stockholm, helt inom räckhåll för alla som är på besök i staden, om så bara för några timmar. Sannerligen en dold pärla.
För de som bor i Stockholm eller i närheten så bör man hålla utkik på de event som hålls på sidenväveriet då det är allt från föreläsningar till boklanseringar.
Och i Stockholm är det i princip alltid en eller annan textilutställning på gång i andra delar av staden, så en späckad textilweekend kan man lätt planera in!
Exempelvis är det i skrivande stund utställning med Märta Måås-Fjetterströms mattor på Kungliga slottet som inte ligger långt från sidenväveriet. (https://www.kungligaslotten.se/kalendarium/evenemang/marta-maas-fjetterstrom-pa-kungliga-slottet.html)
//Textilresan