textilresan - february 2020

Att våga spinna en tråd.

Telespinn, Svartdal i Telemark

En färd som troligtvis var vacker, men som denna dag gick genom dimma, ledde oss till en snötäckt liten dal i västra Telemark. Här var det inte dimma och de små fjälltopparna sken i solen. Efter dimmkörning var det som att man åkt genom en portal och kommit till en annan dimenson. Små gårdshus är spridda uppe på sluttningarna genom den lilla dalen.

Här, här finner man Telespinn. (null)

Bjørg tog emot oss med öppna armar och bjöd på kaffe i den lilla garnbutiken med utsikt över dalen. Hon frågade oss vad vi ville veta.

ALLT!, svarade jag. Så det lilla besöket som skulle vara 1,5 timmar varade i 3,5.

(null)

Bjørg berättade om sin dröm att lämna storstaden Oslo för att åter få fötterna i myllan och hur ödets nycker landar henne två gårdar bort från där hennes far levde sitt första levnadsår för över 100 år sedan. Hon berättade om området, historien, gården och hur hon, när hon skaffade sig angoragetter i starten av millenieskiftet insåg att det inte fanns någon i varken Norge eller resten av Skandinavien som kunde hantera mohairen vidare. Det blev startskottet för Telespinn. Ett litet spinneri som förädlar och färgar många olika typer av animaliska fiber till att bli fint, fint garn. När vi var där hade de till och med fått in myskoxe från Dovre! Alpacka låg i tvätten. I torken fanns ull och mohair. Telespinn är ett aktiebolag och delaktiga är alla de som har behov för spinneriet, som har fiber som inte kan spinnas i ullspinnerierna.

För mohair är en glatt fiber, den har inte de små fjäll som ull har som gör att det filtar sig. Därför behöver man ha extra omtanke i processerna för att få fibrerna att bli ett garn som inte faller i sär. Det kräver sin kvinna!

(null)

Vid rundvisningen i det lilla spinneriet, även detta med vacker utsikt (wow, vilken arbetsplats!), vägde Bjørg vant upp olika färgade fibrer för att visa hur de blir en gemensam nyans i andra änden. Jag frågade om hur svårt det var att hitta rätt nyanser och ta fram rätt "recept" på fiberblandningar. Hon sade att det var lite svårt i starten men nu som sitter det i vanan, att alla på spinneriet har en känsla för det.

Det är en liten grupp kvinnor som arbetar på spinneriet, och de har bosatt sig i området. När spinneriet kör är de tre personer som övervakar maskiner och tvätteri.

Överallt står det små påsar med leveranser av olika typer fiber som skall processas.

Här, påsar med spælsau-ull. (null)

Telespinn spinner mohair, men som nämnt också andra fiber allt aftersom behov uppstår. Man får lämna in vad man har för sorts fiber, och så får man sig ett garn.

Miljötänket genomsyrar hela processen och det är viktigt att inte påverka varken gården eller närmiljön. De värnar om kulturlandskapet.

Efter rundturen slog vi oss ner i garnbutiken igen. Kaffe och kaka och mer prat. Man ville inte slita sig. Självklart kunde man inte gå därifrån utan att ha investerat i garn.

(null)

Och som en sista vända fick vi gå och hälsa på Bjørgs 25 angoragetter som befann sig i det gamla fjøset. Om sommaren är de ute och betar på gården, men om vintern så måste de in, för Svartdalen får mycket snö, även om vädret denna vintern varit lite märkligt.

Gården är gammal och Bjørg har restaurerat den med respekt.

(null)

En kvinna som följt sin dröm och som tillsammans med andra skapat detta mysiga lilla företag.

Butiken är öppen måndag till fredag, och de tar gärna emot grupper för visning. På helgen är det en kortare tur för 225 kronor, men de är flexibla och väldigt tillmötesgående.

https://www.telespinn.no/om-oss/gardsbesok.html

Det är en bit att köra men det är då verkligen värt varenda kilometer och timme i bilen!

Svartdal och Telespinn har fått sig en egen liten plats i mitt textilhjärta och inspirationen att följa sin dröm bubblar.

//Textilresan